Hörnefors 8:57
Artikeln för dagen heter Hörnefors 8:57. Gemensamt för just dessa ”historiska” artiklar är att Beckens fotograf Algot Engström var i farten med sin kamera men att information om korten kan hittas på annat håll. Gamla kort tenderar att bli anonyma när fotografen går ur tiden, och i bästa fall arkiveras de i ett album som nya generationer sparar till eftervärlden. I Algots fall handlade det till slut om ett antal plastpåsar innan undertecknad stack ned handen och scannade kort för kort som sedan kunde sorteras och visas på nytt.
Information kring gamla hus söks således i boken – ’Svenska Gods och Gårdar’. De säregna fastighetsbeteckningarna, omväxlande Hörnefors och Hörneå med olika siffror, har sin grund i 1942 års nomenklatur. I viss mån verkar dessa gälla än idag. Fastigheten i denna artikel har prefixet Hörnefors och inte Hörneå. Bildparet som redovisas i denna artikel är lite intressant, då huset är fotograferat ur två vinklar.
Bild 1. En landsortsidyll med en grusväg och tvenne hus, fångat av Algot Engström. Man får lätt intrycket av att vi befinner oss långt ute i öde skog, men rimligen är det centrala Hörnfors. Det är det bortre huset som är föremål för denna artikel.
Det är för stunden oklart exakt var husen i bild 1 var/är belägna. Efter en rundvandring i Hörnefors kommer uppgifterna kompletteras, eller att Becken-Webbens läsare kan bistå med kunskap och idéer. Det är således det bortre huset som tycks återkomma i boken ’Gods och Gårdar i Sverige’.
Bild 2. Det bortre huset zoomas in. Dessvärre är fotografiet lite grovkornigt och har fokus på det mer närbelägna huset.
Huset i bild 2 beskriver en vanlig arkitektur vid 1920-talet. Det brutna taket och fönsterarrangemanget återfinns på flera hus från tiden, även i Becken by. Denna artikel skrivs just från ett sådant hus. Man får förmoda att det är spån på taket. Stegen är karaktäristisk och tidsenligt placerad. Man kan nästan tro att det gick att köpa ”standardritningar” för dessa huskonstruktioner. Två träd verkar vara planterade invid huset, och kanske i anslutning till att det blev byggt. Då fortsättningen av denna artikel ger svar på när huset uppfördes, och att träden ser spröda ut, kan man förmoda att fotografiet är från början av 1930-talet.
Bild 3. Huset enligt ovan fotat från en vinkel längre ned utmed vägen, och publicerat i boken Gods och Gårdar i Sverige (Uddevalla). Eftersom dessa hus är så pass vanliga är det vanskligt att säkerställa identiteten. Däremot kan man urskilja huset i bakgrunden som på Algots foto är i förgrunden och med ganska stor säkerhet vågar man uttala sig.
I boken får vi veta att huset har en stor tomt på 2 hektar och beskrivs som åker. Huset byggdes 1927. En ekonomibyggnad uppfördes 1928 och håller 2 nötkreatur. Tomten köptes från Mo och Domsjö AB 1925 av Nils Teodor Lundström (f 1879), och med hustrun Emma Augusta Eriksson (f 1884) vid sin sida. Herr Lundström var son till Anders och Charlotta Lundström, och det sägs även att det var fadern som odlade upp de 2 hektaren av åker på fastigheten. Frun var dotter till Erik Olof och Maria Erika Jonsson. Då artikeln skrevs 1942 hade man följande barn i familjen; Torsten, Elsa, Helge, Tea och Estrid (1906, -08, -12, -14, och -26).
Med tydlighet framträder två spröt på taket, i vardera änden. I artikeln om Hörneåtomten 51 spekulerades i om dessa var åskledare. Man blir mer och mer övertygad om att vi istället ser antenner för radion. Detta med radioapparater förr i tiden är ett komplicerat område. Kristallmottagaren från 1920-talet krävde ingen tillförd elektricitet men krävde istället en lång trådantenn och det hela avlyssnades med hörlurar. Bild 1 och 2 saknar spröt på taken, men kanske hade man en kristallmottagare. Då bild 3 fotograferades vid början av 1940-talet är det snarare fråga om nya moderna radioapparater med högtalare och vilket krävde strömförsörjning. Motala började sända långvåg 1927, och 1935 hade effekten ökat till hela 150 kW (Läs på annat håll). Troligen handlar det således om moderna antenner på hustaken för att höra Sven Jerring från Stockholm-Motala. Man måste även komma ihåg att det rådde fullt krig runt Sveriges husknut, och radion var en viktig informationskälla i vardagen. Således behövde man bra antenner på hustaken, kan man tro. Vi får återkomma till dessa antenner i en framtida artikel. I fråga om takantenner hittas information från 1920-talets Husägareförening i Göteborg och eländet med ”radiorörelsen”.
"En på taket placerad radioantenn kunna skada taket, försäkringspremierna kunna höjas och byggnadsnämnden kunna tänkas föreskriva åtgärder där fastighetsägaren kunna få sitta emellan. Andra talare varnade för att motarbeta radiotrafiken, då samhället säkerligen kunna vänta sig gott av densamma. (1924)"
Gunnar Engström, 2010-01-08
Dagen efter att denna artikel publicerats fås information om var fastigheten var/är belägen i Hörnefors. På väg hem från jobbet ringer mobiltelefonen och en viss Lars Edin har mycket att berätta. Kontakten med Lars har visat sig givande för mycket annat som beskrivs på Becken-Webben. Lars har givits pseudonymen ’Hörneås egen Hårddisk’ på grund av sin detaljkännedom - om allt.
I fråga om fastigheten Hörneå 8:57 berättar Lars att detta hus ligger kvar på sin gamla plats. Huset ses utmed Kungsvägen som övergår i Norrbyvägen. I gamla tider låg huset där dåtidens Hörnefors övergick i skog, vilket ses med tydlighet i bild 1. Där skogen låg igår ligger idag ett nybyggt villaområde.
Samma kväll dök grannen Sune Lundström upp. Även han hade detaljer att berätta om fastigheten Hörnefors 8:57. Sune bär samma namn som dåtidens ägare till huset. Inte nog med det, Hörneforsprofilen Bert-Åke Varg har koppling till samma historia. Sune visar sig vara tremänning till Bert-Åke. Bert-Åke växte upp i Bredbogen, några kilometer söderut utmed Norrbyvägen, men flyttade senare in till det centrala Hörnefors och fastigheten 8:57. Förhoppningsvis ska vi i en kommande artikel uppmärksamma Bert-Åke Lundström-Varg eftersom han bidragit till att sätta Hörnefors på kändiskartan.
Besökare